Stockholm:. – Alla vi minnas denna nyhet som elektrifierade vår själ och som gav oss insyn i den orättvisa som våra landsmän går igenom i Sverige, som att inte kunna återfå sitt småbarn. På grund av ett simpelt missförstånd som att tro att vår landsmaninna inte tog hand om barnet.

Ta del av orättvisans dokumentation: http://www.stat-inst.se/om-sis/vard-av-unga-lvu/
Möt dokumentation av orättvisa 

MARKS KOMMUN: Punktinsatser har tidigare skrivit om hur socialtjänsten i Marks kommun drastiskt omhändertog tre barn 9, 6 och 4 år gamla den 19 maj.

Utredningen som gjorts av ett konsultbolag vilar på ytterst knepiga grunder. 

Bo Edvardsson, docent i psykologi och i socialt arbete, är inte nådig i sin kritik. Hans granskning rörande det äldsta barnet bygger på genomläsning och kontroll utifrån vetenskapliga sammanhang och dess grundläggande principer för logik, saklighet och källkritik. 

Edvardsson sammanfattar utredningsmetodiken som "sakligt icke godtagbar. Det finns anledning erinra om Regeringsformen 1 kap. 9§ med kravet på att iaktta saklighet och opartiskhet inom offentlig förvaltning."

För det första påpekar han att utredningen antar karaktär av "klippcollage" av uppgifter från olika håll och att frågeställningar som logiskt styr utredningsarbetet saknas. Likaväl påpekar han att de principer som använts för urval och inval av tillgängligt material icke redovisas.

Detta innebär att en utredning kan manipuleras just genom de val av uppgifter som presenteras i en utredning, särskilt när det är frågan om ett logiskt ostyrt klippcollage av uppgifter.

Vid utredningsarbete krävs det en öppen redovisning av samtligt material.

Utredningsförfarandet

I utredningen anges inte heller datum för telefonsamtal, och samtal, som pågått under själva utredningen. Det nämns heller inget om hur uppgifterna som förekommer i utredningen har säkerhetsställts genom bestyrkanden, systematisk replikering, kontroller och källkritisk prövning.

Bestyrkande från uppgiftslämnare

Bestyrkande från uppgiftslämnare, "uppläst och vidkänt”, saknas när det gäller en del av uppgifter - bland annat från föräldrarna och vad som sagts i polisförhör med barn och vuxna.

Edvardsson påpekar att det inte heller är en lämplig metod att enbart läsa upp för uppgiftslämnaren vad som har sagts, inte minst när det gäller långa referat. Han menar att det lämpliga är att uppgiftslämnaren får läsa igenom i lugn och ro så många gånger som vederbörande behöver.

Reaktioner på utredningen

"Systematisk replikering" från föräldrarna och barnet verkar inte ha iakttagits i utredningen.

Med systematisk menas här att möjlighet till replikering skall erbjudas för alla uppgifter som berör barnet. Att endast erbjuda replikmöjlighet på enstaka uppgifter innebär inte att replikeringen är systematisk.

Om till exempel en berörd vuxen berörs av uttalanden från en referent, så skall den berörde erbjudas att ge replik före den icke replikerade uppgiften används. Samma gäller för ett barn som berörs av uttalanden.

Man kan aldrig komma ifrån att fel och vagheter kommer att användas i bedömningsresonemangen.

Källredovisning saknas

Källredovisning saknas för många av uppgifterna. Ett exempel på detta är när det står ”personal” - det är ingen godtagbar källa. Källor skall anges så noga att de kan uppsökas, antingen som personer eller som dokument.

”Personal” har både för- och efternamn och en befattning.

En tydlig tidsaxel är viktigt

En tydlig tidsaxel är viktig vid utredningsarbete. Uppgifter skall placeras i tid då en del uppgifter kan anses föråldrade och i dagsläget icke vara relevanta. Icke att glömma att det kan ha betydelse för resonemang och tolkning i vilken tidsordning händelser har inträffat.

Edvardsson anser att många påståenden i utredningen är vaga, generaliserande eller har karaktär av personligt tyckande eller överdrifter. Han menar att det är viktigt med konkreta uppgifter om situationer, beteenden och förlopp.

Sakliga grunder för påståenden måste kunna uppvisas. Vaga tyckanden kan inte godtas, då vaghet ofta kan användas för övertalningssyften.

Tolkningar och tyckanden

I utredningen förekommer tolkningar som kan se ut som fakta och där alternativa tolkningsmöjligheter inte övervägs, till exempel. ”X har stort kontrollbehov”.

Godtyckliga tolkningar kan även kallas för tyckande från den som framfört tolkningen.

Utredning på utredningshem

Vad gäller utredning på utredningshem, kan icke utredningshem anses vara relevanta och naturliga miljöer, i sådana miljöer med krav på ny anpassning och i interaktioner med personal och andra familjer kan sociala fenomen uppkomma som annars inte skulle varit aktuella. Dessutom redovisas utredningsmaterialet mängder av uppgifter som inte genomgått kritisk prövning genom bestyrkanden och systematisk replikering. Sammanhang runt uppgifter försvinner - till exempel vad personal gjort och sagt.

Missuppfattningar, tyckanden, minnesfel och annat skrivs ner som om det vore frågan om material av värde.

Allvarliga saklighetsproblem

Att personal på utredningshem ofta saknar utredningskompetens och inte begriper observationsmetodik och dokumentationsmetodik utgör allvarliga saklighetsproblem, menar Edvardsson och påpekar att utbildningsnivån  ofta är låg.

Vad gäller referatet om vad som påstås ha sagts under polisförhör, är det inte ens bestyrkt i förhållande till en inspelning. Där saknas helt uppgifter om vad förhörsledaren har påstått och ställt för frågor.

Ett stort problem vid det här slaget av polisförhör med barn är att förhörledarna ofta talar mycket mer än barnet och att i många fall förekommer omfattande påverkan genom förutsättande, ledande, upprepade, argumenterande, pressande och annat.

Edvardsson menar att urvalet av frågor är ofta ensidigt till förmån för en anmälningshypotes.

En kritisk prövning av förhörsmaterialet förutsätter noggrann genomgång av exakta dialogutskrifter.

Det kan även anmärkas att det inte står något om någon överenskommelse med barnet att tala sanning under polisförhöret. Sådana överenskommelser görs praktiskt taget aldrig, trots rekommendationer från internationella forskningsauktoriteter.

Det inspelade samtalet

Vad gäller sammandraget av flickans inspelade samtal med sin nära släkting så framgår vad Edvardsson förstår bara vad barnet skall ha sagt, inte vad hennes släkting skallha sagt, påstått eller frågat.

Enligt Edvardssons erfarenhet är inspelningar av ”privata försök att utreda", i regel utredningsmetodiskt undermåliga. Mängder av olika påverkanstekniker kan figurera.

Inte heller här sägs något i utredningen om någon överenskommelse att tala sanning.

Det sociala förlopp som föregick inspelningen framgår inte heller.

Polis och åklagare skall sköta utredningsarbetet

Som allt annat material bör även detta göras till föremål för källkritisk prövning, vilket Edvardsson menar inte haft möjlighet att göra.

Han påpekar även att det bör tilläggas att anhöriga och socialtjänsten inte bör syssla med utredningsarbete vid misstanke om brott. Det måste anses utredningsmetodiskt felaktigt att socialtjänsten gett budskapet att den nära släktingen kunde tala med flickan och därmed allvarligt störa förutsättningarna för ett polisförhör.

Polis och åklagare skall sköta utredningsarbetet vid misstanke om brott.

Alkohol problem

Det antyds att modern på flera ställen skulle ha ”alkoholproblem”.

Frågan är hur uppgiftslämnarna kan veta detta och var gränsen för begreppet alkoholproblem skulle dras.

Vad Edvardsson förstår av texten kan modern ha varit berusad vid något eller några tillfällen om man kan tro uppgiftslämnare. Men inte på långa vägar alla som uppträtt berusade i vår alkoholtoleranta kultur anses ha alkoholproblem.

Etiskt inkorrekt

Att socialtjänsten har sett in genom fönstren i familjens villa och sedan dokumenterat skriftligt, borde prövas både juridisk och etisk. Edvardsson bedömer det vara integritetskränkande och har under sina 30 års kontakter med socialtjänsten aldrig tidigare stött på liknande. 

”Tycka-tro-känna-uppleva”-metodik

Inslagen av ”tycka-tro-känna-uppleva”-metodik i texten är tydliga. Fakticitetsanspråk är inte berättigade vid sådan extremt subjektiv metodik, där bedömaren ofta sammanblandar sig själv med den som bedöms, menar Edvardsson.

I veckan presenterades en utredning enligt vilken mer än hälften av socialarbetarna anser att kommunens ekonomi är minst lika viktig som klienternas bästa. Endast 20 procent av de tillfrågade socialarbetarna hade tagit avstånd från påståendet.

Någon vecka tidigare presenterades ”barnuppdraget”, en alarmerande utredning beträffande socialtjänsterna som länsstyrelserna genomfört på regeringens uppdrag.

Avdelningsdirektören och juristen Suzanne Julin vid Socialstyrelsen har vidare bekräftat den skarpa kritik som riktats mot utredningskompetensen inom socialtjänsten och uttalat att ny personal många gånger får ta hand om de svåraste uppgifterna.

För oss innebär dessa larmrapporter inga nyheter i sak. Det är sedan länge känt att socialtjänsternas utredningar ofta innehåller direkta sakfel och inte sällan är vinklade gentemot utredarens slutsats. En standardåtgärd vi använder oss av i mål rörande till exempel LVU (lag om vård av unga) är därför att kontrollera presenterade uppgifter genom samtal med de personer som hörts av socialtjänsten.

I Sverige finns en tendens att skylla problem på systemfel och anonyma kollektiv. Bland annat menar Karin Björnsson, samordnare vid länsstyrelsen, att larmen i det ovan nämnda ”barnuppdraget” främst beror på systemfel och inte på enskilda socialarbetare. 

Detta sätt att rikta abstrakt kritik är fel väg att gå för den som vill komma till rätta med konkreta problem. Problemen inom socialtjänsten ligger inte primärt på kollektiv- eller systemnivå utan på individnivå bland socialarbetare och deras chefer.

Följande exempel är hämtade från mål som handlagts på advokatbyrån under år 2007:

  I en utredning hade en mamma med bristfällig svenska hörts utan tolk och centrala delar av socialtjänstens slutsatser visade sig bero på språkförbistring.

  I en utredning hade en person med positiv syn på en mammas föräldraförmåga inte hörts trots att mamman begärt det.

  I ett mål hade en mamma fått beskedet att socialtjänsten skulle omhänderta hennes barn varefter det, per e-post, meddelades att det hela var ett misstag och att en placering inte skulle ske. Därefter meddelandes, åter igen per e-post, att det föregående beskedet var felaktigt och att en placering av barnet ändå skulle ske.

I utredningen beskrevs senare mamman som inkonsekvent och svår att samarbeta med.

  I en utredning fanns en felaktig specifik uppgift beträffande en ung mans sjukdom. Uppgiften kunde senare motbevisas med stöd av den behandlande läkaren.

Socialtjänstens utredningar utgör många gånger utgångspunkt för förvaltningsdomstolarnas bedömningar i mål som för individen kan vara livsavgörande.

Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter som inte stämmer överens med socialtjänstens bedömningar utelämnas. 

Vårt intryck är att medarbetare vid socialtjänsten många gånger inte är medvetna om att de är part i en juridisk process, att en domstol ska pröva deras resonemang och att därför alla uppgifter måste läggas fram, samt vara korrekta.

För att komma åt problemen inom socialtjänsten måste kontrollfunktioner, ansvarighet, rekrytering och utbildning ses över beträffande socialtjänstens befattningshavare. Ett införande av legitimationskrav, en legitimation som kan återkallas vid behov, kan vara ett steg i rätt riktning men det är långt ifrån tillräckligt.

Många av våra klienter berättar att de från socialtjänsten möts med arrogans och ovilja att hjälpa.

Tyvärr överensstämmer denna bild många gånger med vår bild.

Att arbeta med människor som av någon anledning har problem kräver ett brinnande intresse. Vidare ska man byta arbete om man upplever sig inte längre kunna ge dessa människor ett fullt engagemang och positiv energi.

Detta är grunden och inställningen för oss i vårt arbete och borde också vara det för landets socialarbetare.

Forsknings ensamrätt:  Crish Bughatan Hihs / Kontakt: info@cctvradio.com Pressmeddelande Rapportering: Svenskt-Peruanskt autistiskt 4 årigt barn vars mamma kommer från Peru har förbjudits att fira jul med sin mor. --- Göra: socialarbetare? av Socialtjänsten Sverige

STOCKHOLM (Rixstep) - Är det rimligt att någon på en ambassad i London har inte på något sätt för de kommande 27 åren för att lämna byggnaden, medan svenskarna skulle kunna råda bot på situationen utan väsentlig olägenhet för någon? Det är vad svenska distriktsåklagare Rolf Hillegren frågar. 

Beskrivningen ovan, utan för mycket överdrivna, sammanfattar situationen med fallet Assange. Och jag är helt övertygad om att situationen är mycket besvärlig åtminstone för vår statsminister, vår justitieminister, och vår riksåklagaren. För att göra det ännu värre: det är kränkande, inte bara till de svenska myndigheterna, men också att de brittiska som har hjälpt till att förverkliga dem. Vad behöver vi för att lösa dilemmat?Ja, det handlar om att bita i en mycket bitter äpple, men det unpleasantry bör vara obetydliga jämfört med alternativet som är flera gånger värre. En kort resumé: Julian Assange besökte Sverige 2010 som en hyllad hjälte. Men besöket hade återverkningar han inte hade räknat med.Två kvinnor som han hade tillbringat tid med var oroliga att de hade kontrakte HIV och därför gick till polisen, den ena för att stödja den andra. Polisen har beslutat att inleda en brottsanmälan, så Assange blev anklagad, arresterad och förhörd. Åklagaren avslutade utredningen så långt som till mer allvarlig anklagelse, det som var kvar var en anklagelse om ofredande, även det en mycket tvivelaktig. Assange stannade kvar i landet ett tag efter teckningsoption upphävdes. Så nej, det gjorde han inte försöka att undgå "svenska rättvisan". Klaganden advokat begärde därefter att öppna den stängda fallet till förmån för både kvinnor. Beslutet kom till en högre åklagare som beviljat ansökan. Men då Assange hade redan lämnat landet och var ovilliga att återvända, eftersom han skulle bli rädd att han skulle överlämnas till USA från Sverige. Oavsett denna fruktan är välgrundad - det är uppenbart Assange är övertygad om att det är ett verkligt hot. Så på denna punkt begärde åklagaren Assange gripas i sin frånvaro (igen) varefter en internationell arresteringsorder (Red Notice) utfärdades. Stockholms Hovrätten minskat anklagelserna innan teckningsoption gick ut, vände Assange upp frivilligt på en polisstation i Storbritannien så snart teckningsoption var i kraft, och efter flera månader av vändningar, beslutade den brittiska högsta domstolen han borde vara utlämnas till Sverige. Men Assange tog sig till Ecuadors ambassad i Knightsbridge och fick asyl av Ecuador. Han kan stanna kvar på ambassaden fram till år 2040 då preskriptions träder i kraft, om de svenska myndigheterna är inte förtjust i att finna en lösning på denna känsliga fråga, något som för länge sedan passerat den proportionella, det rimliga och anständiga . Hur kunde detta hända? Beslutet att avsluta ärendet var välgrundade och gjordes av en erfaren åklagare. Beslutet att återuppta undersökningen inte var välgrundad, något som särskilt olyckligt med tanke på allt som hände efteråt. Det bör också nämnas att ett beslut om att avvisa en sex fall tas mycket noga, på grund av all hysteri kring dessa fall. Mottot var att vända på alla stenar, vilket resulterade i att vända på stenar som var av något intresse - och allt detta bara för att minimera värme från media. Men utredningen läckte ut på nätet och nu vem som helst kan läsa den och dra sina egna slutsatser . Och jag tror att få människor med någon känsla av bevis utvärdering kommer att se fallet som något som inte stängas. Kvinnorna har förhörts och det finns inga fler steg i undersökningen. Det är högst osannolikt att var Assange ska förhöras igen, skulle han säga något som gjorde det möjligt att ta ärendet till domstol. Det är därför obegripligt vad åklagaren väntar sig att säga. Så förhör av Assange är helt onödig. Situationen med Assange och kvinnorna är mest om olika uppfattningar om användningen av kondomer. Och det är inte den typen av tvister som har bosatt sig i våra domstolar. Om detta hade varit om en man bosatt i Sverige, skulle inga större skador har inträffat. Han skulle ha ifrågasatt en gång till och då utredningen skulle ha stängt igen. Men den misstänkte var inte vem som helst och ingen kunde ha förutsett vad som skulle hända. Och det är då cirkusen började. Prestige trädde scenen centrum, och åklagaren målade hon själv i ett hörn. Och hon är fortfarande där, men tyvärr hon drog också ned rättsväsendet som nu har skam i över tre år. När det stod klart att Assange inte var beredd att frivilligt åka till Sverige, borde åklagaren ha sett att han förhördes i London. Om hon hade gjort det, skulle förlusten av internationell prestige för Sverige har varit begränsad om hon omedelbart därefter formellt stängt fall: ingen utanför världen av lagen skulle ha förstått att den andra förhör av Assange aldrig hade varit nödvändigt . Men i stället för denna lösning, har åklagaren krävt detta förhör att hållas i Sverige, för det fall ärendet kan leda till åtal. Detta skulle ha varit rätt beslut - hade bevisläget varit annars .På grund av alla helt overkliga vändningar, har fallet delegerats till något utöver det vanliga. Och om du vill avsluta dödläget, måste du göra något helt utöver det vanliga. Och allt pekar på att det är värt kostnaden. Endast envishet och fortsatt prestigetänkande kan stå i vägen. Vad kan göras? Tja, riksåklagaren ska på eget initiativ (ex officio) häva beslutet att återuppta undersökningen, häva neka dom, och häva arresteringsorder . Nu någon kan hävda att något så radikalt ändå skulle göra det omöjligt för de två kvinnorna att vända sig till domstol. Även här behöver man en okonventionell lösning. Staten bör därför ex gratia betala skadestånd som de skulle ha tilldelats om Assange har försökt och dömda. Man skulle på så sätt undvika eventuella påståenden om att kvinnorna klev över av rättsväsendet. Detta är en attraktiv lösning - inte minst med hänsyn till statens ansvar för att skapa denna situation och det faktum att kvinnorna har lidit i media. Vad blir resultatet? Det svenska rättsväsendet kommer åter hård kritik. Men när kritiken lagt sig, är det troligt att röster kommer att höras att påpeka att Sverige gjorde äntligen ett klokt beslut - inte minst när man betänker alternativet. Sverige skulle dessutom rädda ansiktet för Storbritannien för sin del i det bisarra situationen genom att göra det möjligt för Assange att fly till Ecuador ambassaden. Och Assange skulle kunna lämna ambassaden en fri medborgare, inte längre tittar på vistas i Knightsbridge i ytterligare 27 år. Rolf Hillegren Tidigare distriktsåklagare

»Gentlemen«-stjärnan och Parisvurmaren Ruth Vega Fernandez har inga problem med femme fatale-rollen.

Novemberregn. Skådespelaren Ruth Vega Fernandez bor sedan länge i Paris men är i Stockholm för den sista inspelningsveckan av »Gentlemen«, Klas Östergrens kultroman som i händerna på regissören Mikael Marcimain blivit en av de mest påkostade produktionerna i svensk filmhistoria.

Hon spelar Maud, diplomatdottern från Lärkstan som för sig väl med excentriska bohemer på Söders höjder, såväl boxare som författare.

– För mig är det en initiationsroman, ett epos om olika samhällsskikt, Maud är spännande eftersom hon rör sig mellan världarna. Hon är länken mellan dessa skikt för Henry Morgan. Hon lär och följer honom i resan från deras första möte på en sunkig jazzklubb till det att han blir en belevad gentleman.

Ruth Vega Fernandez minns särskilt inspelningarna från Litauens huvudstad Vilnius, där romanens Hornsgatan återskapades i detalj i både interiörer och exteriörer.

– Scenograferna var otroliga. Det var helt magiskt att kunna tappa bort sig och plötsligt vara i Stockholm på 70-talet. Inte i en dekor, utan där.

För Ruth Vega Fernandez är Mikael Marcimain och det stämningsbetonade epokdramat inga nya bekantskaper. 2007 kom hennes genombrott i regissörens politiska tidsdokument »Upp till kamp«, häromåret var hon framträdande i »Call Girl«, Marcimains debutfilm.

Men rollen som den mytomspunna Maud innebär karriärens hittills största utmaning, i alla fall på papperet, som världsvan femme fatale uppväxt i en postkolonial värld, en karaktär som sannolikt skulle vara tabubelagd med dagens mått.

– Hon är en gränsöverskridare som vägrar låta sig kategoriseras. Hon bor ensam, älskar flera män samtidigt, får barn, blir ensamstående mamma. Men hon är lika lite lattemamma som mansslukerska. Hon älskar vansinnigt men vägrar att göra det i en monogam, normbunden form.

Ruth Vega Fernandez säger sig ha haft stor nytta av sina snart 20 år i Frankrike och dess tidlösa elegans.

– För mig handlar elegans inte bara om yta, det är också ett förhållningssätt, ett sätt att föra sig i tillvaron, som absolut kan uppfattas som kontinentalt.

Liksom Maud är hon van vid miljöbyten. Född till spanska hippies och Francokritiker på Kanarieöarna 1977 kom hon till Sverige som tvååring. Föräldrarna skildes tidigt, pappan återvände och Ruth Vega Fernandez kom att tillbringa väsentlig tid på tåg mellan Sverige och Spanien, med upprepade stopp i den franska huvudstaden. Efter en uppväxt huvudsakligen i arbetarklassens Majorna började hon på diplomatskola just i Paris som 17-åring.

– Det var första gången som jag hängde med diplomatungar. Jag hade många förutfattade meningar om överklassen, men där fick jag en helt annan inblick. Jag har inspirerats mycket av vänner från den skoltiden.

Trots svenskt och spanskt medborgarskap har Ruth Vega Fernandez inget behov av nationstillhörighet. Hon får trygghet i konsten och av Paris som fristad, inte minst i sina hemkvarter i Belleville.

– Det är min längsta kärlekshistoria, jag älskar verkligen den staden. Det Paris ger är för mig frihet och kreativitet. Folk är väldigt engagerade, kultur har extremt hög status, bara att man kan ta en taxi och sitta och prata Rimbaud med chauffören. Vem kan man prata Pär Lagerkvist med här om det inte är en akademiker?

– I Frankrike finns det en stor respekt och uppskattning för kultur och konsthistoria, och också för äldre människor. Det är som att bo i flera epoker samtidigt. Det ligger kvar där i olika skikt av historien. Här i Sverige ska allting bara bort, bort, bort, och man ska bara fram, fram, fram.

Tillvaron i Paris har dock inte inneburit brist på svenska jobbtillfällen. Häromåret var hon anställd på Göteborgs stadsteater. Regelbundet syns hon i svensk film och tv, till exempel i polisserien »Johan Falk«. Och på Europas teaterscener återkommer hon till det ursvenska. Efter två år med »Fadren« i Paris turnerar hon sedan förra året med en belgisk produktion av »Scener ur ett äktenskap«.

– Från Strindberg till Bergman, inte alls deppigt, säger Ruth Vega Fernandez och skrattar.

Hon ser det som en stor lyx att få jobba med Mikael Marcimain, David Dencik, »en av Sveriges bästa skådisar« i rollen som Henry Morgan, och mer okände David Fukamuchi Regnfors som berättaren Klas. Ruth Vega Fernandez framhåller »Gentlemens« strävan att lyfta fram det fina med Sverige.

– De vackraste delarna av Stockholm, litteraturen, musiken – det är också ett ode till staden och till den svenska kulturen som jag tycker att man ofta glömmer. Jag kan ju sitta här och babbla om Frankrike, men herregud alltså, Sverige har ju också så mycket vackert. Jag tycker bara att man inte tar hand om det, sitt kulturarv.

Kampen om de högerextrema sympatisörerna gör att våldet trappas upp.

Attacken mot demonstrationen i Kärrtorp i lördags var en framgång, tycker nazisterna i Svenska motståndsrörelsen. De skriver om det på sin nyhetssajt, som är full av liknande framgångsbeskrivningar:

Stöddemonstrationen för det grekiska nazistpartiet Gyllene gryning i Stockholm i november, manifestationen under en musikggala i centrala Umeå i september och en demonstration efter en våldtäkt i Bollnäs förra året är några saker som räknas som stora succéer – framför allt för att de lett till medieuppmärksamhet. Det kortsiktiga målet för Svenska motståndsrörelsen är uppmärksamhet, som ska ge fler medlemmar. Det långsiktiga målet är revolution och inrättandet av en nordisk nationalsocialistisk republik.

På SMR:s sajt kan man också läsa om hur organisationen tränar kampsport och skjuter med soft airguns. Mest kända våldsattentatet är mordet på fackligt aktiva Björn Söderberg i slutet av nittiotalet, men många grova brott kan kopplas till människor med anknytning till organisationen. Ledaren Klas Lund är tidigare dömd för dråp.

Svenska motståndsrörelsen har en strikt hierarkisk organisation. Den är indelad i en riksledning och mindre så kallade nästen, lokala grupper. Två nya har startat det senaste året, i Småland och i nedre Norrland.

SMR har blivit mer aktiva under året, enligt stiftelsen Expo som håller räkning på aktionerna inom den högerextrema rörelsen. När Expo började mäta 2008 låg antalet aktiviteter från SMR på omkring 200. Året efter räknade stiftelsen till det dubbla och där har det hållit sig fram tills nu. Men nu har SMR – bland annat i Stockholmsområdet – trappat upp sina aktiviteter. Så ser det även ut bland andra högerextrema grupper.

– Den svenska rasideologiska miljön har enormt stort självförtroende för stunden, säger Anders Dalsbro, redaktör på tidningen Expo.

Den största ökningen finns hos Svenskarnas parti, tidigare Nationalsocialistisk front, som till skillnad från SMR är en grupp med parlamentariska ambitioner. Vid förra valet fick de sitt första politiska mandat. I år har de som uttalat mål att ta tio platser i Sveriges kommuner. De har skickat brev till alla som kandiderade för sverigedemokraterna i förra valet och påtalat att den som inte trivs med Jimmie Åkessons kontroller av vad man får och inte får säga i offentliga sammanhang är välkommna att kandidera för Svenskarnas parti i stället.

– Svenskarnas parti har börjat bygga upp från grunden med en stark organisation och internationella kontakter. De har absorberat stora delar av miljön och tar även från SMR. Det är en av anledningarna till att SMR blivit så radikala, de måste profilera sig, säger Anders Dalsbro.

Han poängterar att det rör sig om en liten grupp. I Kärrtorp var de ett trettiotal och då fanns det enligt Aftonbladets kartläggning fler högerextrema organisationer representerade. Svenska motståndsrörelsen har själv ett intresse av att utmåla sig som farliga och växande, men det är aldrig särskilt många som samlas på de aktioner som hålls trots att människor reser över landet för att delta.

Enligt Säpos senaste bedömning som presenterades på ett seminarium i måndags finns det ett skarpare stämningsläge mellan extremiströrelser till höger och vänster i Sverige. Svenska motståndsrörelsen såg demonstrationen mot deras ökande närvaro i Kärrtorp som en krigsförklaring och sin beväpnade attack som självförsvar.

– Vi har som policy att använda våld i självförsvar och är det några som aggressivt hotar att jaga ut oss ur Kärrtorp är det klart att det blir våld, det är inget konstigt med det, sa Svenska motståndsrörelsens talesperson Pär Öberg i Dagens Nyheter i veckan.

SMR ser attacken som hämnd för att deras demonstrationer tidigare har blivit attackerade av vänsterextremister. Vem som egentligen började får någon annan reda ut, skriver de, och kritiserade demonstranterna i Kärrtorp för att ha tagit med sig barn.

Till skillnad från hur det brukar se ut på nazisternas manifestationer fanns det i Kärrtorp många demonstrationsovana, vanliga människor från området. Men för Svenska motståndsrörelsen spelar det ingen roll. Det kan man också läsa om på deras sida, hur »systemmedlöparna« kommer att få ångra sig den dagen SMR har tagit över. Enligt Säpo är det dock ingen överhängande risk. Trots att SMR har praktisk erfarenhet av att använda våld och även dödligt våld, har militär utbildning och tillgång till vapen, så har de inte förmåga att förändra statsskicket, eftersom de är alldeles för få.

Stockholm:. – Ett svenskt-Peruanskt autistiskt barn, Joakim, har hindrats att vara med sin biologiska mor julen 2013, vilket kan innebära ett brott mot den internationella barnrätten. Den utlösande faktorn som ledde fram till beslutet från socialtjänsten i Södermalms kommun i Stockholm att omhänderta Joakim, är en falsk anmälan från an anställd på företaget Care Allomsorg AB, som förtalade modern och barnet.

Företaget, som rekommenderades av en socialsekreterare, skickade en anställd hem till modern för avlösning i vården av Joakim under en period om tre timmar varje torsdag enligt en muntlig överenskommelse. Företaget skrev inte på en skriftlig överenskommelse med modern, så som hon hade med ett tidigare företag. Men avlösaren lämnade sitt uppdrag vid första avlösningstillfället och övergav barnet i bostaden redan efter två timmar.

Modern klagade hos kommunen att avlösaren lämnade sitt uppdrag innan utsatt tid. Avlösaren ingav falska anmälningar till kommunen om att barnet bl.a. satt på en spisplatta och kunde ta sig ut på balkongen. Vilket föranledde Socialtjänsten att fatta ett beslut om omhändertagande av Joakim och placering i jourhem, trots att det finns ett vittne som motsäger avlösarens påståenden.

Modern har ingett bevisning till kommunen om företagets förtal och lögner, men har inte vunnit gehör för sin talan.

Den 28 maj 2013 beslutade socialtjänsten, efter anklagelser mot modern, att helt och hållet begränsa kontakten mellan mor och son tillsvidare. Moderns advokat, Katarina Rogeman, som var moderns enda vittne i kontakten med socialtjänsten blev också klandrad och anklagad av socialtjänsten för att både agera som vittne och som advokat.   

Politikerna i Södermalms kommun är valda för att bevaka medborgarnas intressen, inte för att motarbeta medborgarna, vilket är vanligt förekommande idag enligt modern. Politikerna vid Södermalms kommun startade två processer:

För det första: ett mål om omedelbart omhändertagande enligt lagen om vård av unga, LVU, där det autistiska barnet placeras i ett vanligt jourhem den 17 maj 2013 tills dagsdatum. Jourhemmet har ingen erfarenhet av autistiska barn. Ett misslyckat försök att placera barnet i ett permanent fosterhem gjordes den 20 augusti 2013. Barnet reagerade dock kraftigt och negativt, varför han återfördes till jourhemmet där han fortfarande befinner sig idag.

För det andra: ett mål om att helt begränsa umgänget mellan mor och son.

I båda målen har modern, med hjälp av sin advokat, hos tingsrätten lagt fram bevisning som motsäger kommunens anklagelser, men kommunens politiker har i varje instans lämnat in skriftliga synpunkter och anklagelser, baserade på lögner och missförstånd, så att moderns invändningar har lämnas därhän. 

Både förvaltningsrätt och kammarrätt har gått på kommunens linje utan att ifrågasätta tillförlitligheten i kommunens uppgifter, som bygger på lögner och missförstånd från avlösaren och socialsekreterares sida. Påståenden har helt okritiskt och utan bevisning lagts till grund för kommunens och domstolarnas beslut.

Detta trots att en medicinsk specialist i autistiska barn med lång behandlingskännedom av Joakim har tydligt uttalat att en separation av Joakim från sin mor är skadligt för honom.

Joakim har endast vid ett tillfälle, efter 6 månader och 7 dagar, den 4 december 2013 fått träffa sin mor vid ett bevakat umgängestillfälle under ca 1 timme. Joakim har enligt modern gått ner i vikt, han har glömt en hel del av sitt modersmål spanska, hade slitna skor och kläder och långa och smutsiga tånaglar. Modern har aldrig sett Joakim i ett sådant skick.

Efter detta besökstillfälle har modern ett otalt antal gånger kontaktat socialtjänsten per telefon och lämnat meddelanden om önskad kontakt med ansvarig socialsekreterare med önskemål om ett umgängestillfälle i samband med julhelgen, men socialtjänsten har inte svarat överhuvudtaget.

Modern vädjar nu om internationell hjälp mot det maktmissbruk från socialtjänstens och politikernas sida som Joakim har utsatts för. Hon hänvisar till FN:s barnkonvention och konventionen om de mänskliga rättigheterna. Modern har aldrig vanvårdat Joakim eller på något sätt inte klarat att vårda honom, vilket inte heller kommunen påstår. Det kommunen påstår, baserat på lögner och missförstånd, är att det finns en risk för Joakims hälsa och utveckling. Men det enda som modern har gjort är att ta vara på Joakims och sina egna lagstadgade rättigheter.

Modern ansökte om att Joakim, på grund av sin autism, ska gå på en specialskola. Men socialsekreteraren anser, utan medicinsk grund, att Joakim kan gå i en vanlig skola. Modern begärde, på grund av Joakims kommunikationssvårigheter, en assistent för Joakim, men socialsekreteraren, utan medicinsk grund, anser inte att Joakim behöver en assistent.

Kommunen har i stället lagt moderns begäran om stöd för Joakim, tillsammans med avlösarens falska påståenden, till grund för kommunens påstående att det föreligger en risk för Joakims hälsa och utveckling, eftersom modern begärt så omfattande stöd från samhället.

Resultatet av kommunens agerande är att ett autistiskt barn nu går i en vanlig förskola, att socialtjänsten närmast har friskförklarat Joakim från sin neuropsykiatriska funktionsnedsättning, och helt och hållet ignorerat den medicinska expertisens bedömning att Joakim kommer att ta skada av att skiljas från sin mor, som är den enda person eller ”hjälp jag” som han naturligt har anknutit en nära och känslomässig relation till sedan födseln. 

Borås socialtjänst är ovanligt restriktiva med behandlingshemsplaceringar av ungdomar med exempelvis missbruksproblem, det visar en granskning som Radio Sjuhärad har gjort. En som är kritisk är Birgitta, vars dotters missbruksproblem inte tagits på allvar.

Under 2008 och 2009 placerade Borås bara hälften så många ungdomar i familje- och behandlingshem som genomsnittet för tio jämförbara kommuner. Och Birgitta menar att Borås socialtjänst skött ärendet med hennes dotter mycket dåligt.

– Jag tänkte ju i början att självklart hjälper socialen till när de ser detta, jag trodde ju aldrig att de största motståndarna skulle vara socialtjänsten.

Bad om hjälp direkt
När hennes dotter Malin fastnade i ett drogmissbruk vände sig Birgitta till Borås socialtjänst för att dottern skulle få hjälp. Då Birgitta kände att hon inte kunde kontrollera dottern ville hon att Malin skulle omhändertas enligt Lagen om vård av unga, LVU, och vårdas tillfälligt på ett slutet behandlingshem.

Men socialtjänsten har konsekvent valt en annan väg - en billigare - och först efter en överdos gjordes ett LVU-omhändertagande och Malin fick vård på en sluten institution.

Där blev hon drogfri, men historien upprepade sig när dottern skulle slussas ut till öppenheten: hon hamnade på ett enligt mamman för öppet boende, men mindre kostsamt.

Snart hade dottern tagit ännu en överdos och var tvungen att vårdas på det slutna hemmet igen.

En kostnadsfråga för socialtjänsten
Och Birgitta upplever att det hela tiden varit en kostnadsfråga:

– Socialen älskar att hela tiden skylla på att det kostar pengar. Men det är mitt barn det handlar om, säger hon upprört.

Och när Radio Sjuhärad granskat Borås kommuns placeringar av unga i familje- och behandlingshem framkommer det tydligt att kommunen är ovanligt sparsam.

Vi har jämfört antalet behandlingshemsplaceringar för ungdomar hos de tio kommuner som ligger närmst storleksmässigt, och under 2008 och 2009 placerade Borås bara hälften så många ungdomar som genomsnittet för övriga kommuner.

Ansträngande och plågsam kamp
För Birgitta har kampen mot socialtjänsten, och för att hennes dotter ska få hjälp, varit plågsam.

– Innan hon låstes in har jag jag varit rädd varje gång telefonen ringt eller det ringt på dörren, för jag har tänkt att nu är det polisen som kommer och talar om att hon är död. Och jag har tänkt att då ska jag också... för jag tänker inte begrava mitt barn. Så jag kämpar för både hennes och mitt liv när jag håller på så här.

Hans Abrahamsson är avdelningchef för Borås socialtjänsts barn- och familjeenhet. Han kan inte kommentera enskilda fall, men ger ett generellt svar till Birgitta:

– Visst, ibland kan bedömningar ha gjorts annorlunda om man tittar bakåt, men det är inte säkert.  Dock kanske det är så att det behöver tillföras resurser för att göra vissa delar av vårt arbete bättre. Men jag tror nog att vi har tagit det på allvar.

Fotnot: Mamman och dottern heter egentligen något annat.

Vid sex tillfällen slog sakkunniga larm om den svårt utsatta flickan. Men ropen på hjälp nonchalerades – gång efter annan. När Socialstyrelsen sedan skulle granska ärendet ska såväl arbetsledare som enhetschef ha varit inne och strukit i flickans journal. Nu riktas allvarlig kritik mot socialtjänsten i Helsingborg.


Att flickan redan som 16-årig berusat sig svårt var det första varningstecknet.

Att hennes båda missbrukande föräldrar var olämpliga som vårdnadshavare, det andra.

När ärendet nu kan summeras visar det sig att de bara var de första i en rad av varningstecken.

Över en period på två år gjordes sex anmälningar rörande den utsatta flickan.

Två läkare, barn- och ungdomspsykiatrin samt flickans skolkurator slog alla larm om hennes situation. Men oavsett vilka alarmerade förhållanden som rapporterades vann de inget gehör hos socialtjänsten.

Det rapporterades att flickan utvecklat ett eget drogmissbruk, att hon börjat umgås med kriminella och att hon sålde sexuella tjänster.

Det rapporterades att flickan utsatts för en gruppvåldtäkt och regelbundet utsatts för sexuellt våld av män som hon dessutom var rädd för.

Att flickan under denna period mådde dåligt får anses ha varit ställt bortom allt rimligt tvivel: flickan hade återkommande självmordstankar och led av såväl sömnproblem som ätstörningar. Hon hade också vid olika tillfällen försökt ta livet av sig.

När socialtjänsten slutligen beslutade sig för att utreda hennes situation djupare avbröts insatsen sedan flickan själv uteblivit och gjort klart att hon inte ville ha med socialtjänsten att göra. Möjligheten att tvångsomhänderta flickan utnyttjades aldrig.

Kommunens skäl: när det väl blev aktuellt hade hon hunnit fylla 18 år och var därmed myndig.

När skolkuratorn fått sin tredje anmälan nonchalerad anmälde hon kommunens hantering av ärendet till tillsynsmyndigheten. I förra veckan kom Socialstyrelsen med sin bedömning: kritiken mot Helsingborgs stad är hård.

Socialnämnden borde ha tagit hänsyn till att flickan var ett barn, den borde ha agerat snabbare och ha omhändertagit henne, slår Socialstyrelsen fast. 
– Att vi framför så här pass allvarlig kritik är ovanligt, säger biträdande enhetschef Christer Neleryd vid Socialstyrelsen.

Han ser särskilt allvarligt på att enhetschef och arbetsledare gått in och strukit stora stycken i en av handläggarnas bedömning. 
–Ja, det är vad vi fått fram. Vi är väldigt intresserade av att höra vad kommunen har att säga om det, säger Neleryd.

Varför det blivit fel i hanteringen i detta ärende vill han inte spekulera i.